2015. Året jag tog studenten. Året jag flyttade hemifrån, till ett annat land. Året jag öppnade mitt hjärta för någon. Året jag fick mitt hjärta krossat. Året jag kämpat, och förlorat. Året som kantats av misstag. Året jag gråtit mer än någonsin och känt mig ensammast i världen. Året jag lärt mig så mycket om livet. Året jag kämpat, och vunnit. Året som varit fyllt av framgång. Året jag skrattat tills jag inte fått någon luft. Året jag varit omringad av gamla och nya helt fantastiska människor som funnits där genom vått och torrt. Året jag insett att vad som än händer, så kommer allt att bli bra. Whatever happens, happens. Och mycket har hänt. Och kommer att hända. Och det är okej. Jag är okej.

 

2016. Året jag kommer fortsätta i samma takt. Året jag kommer fortsätta vara mig själv och alltid göra mitt bästa. Året jag kommer förlåta, både mig själv och andra. Året jag kommer vara lyckligare än någonsin, och då och då förmodligen även ledsnare. Året jag trots det fortsätter framåt. Jag känner på mig att kommande år har mycket underbart att bjuda på. Men: "lyckan och olyckan bor vägg i vägg", och det är okej. Det är okej att vara ledsen, det är okej att vara svag och det är okej att luta sig mot någon när det är som tuffast, så länge man inte ger upp. 2016 kommer att bli året då jag kämpar vidare och ibland tillåter mig själv att stanna upp, men inte stappla baklänges. Aldrig att jag backar.