Del 1 HÄR.

Här slutade vi sist: ”Det var minst sagt nervöst att stå och vänta tillsammans med hundratals andra på provdagen, delas in i grupper, bli fotograferad och till sist få göra de olika delproven; en hörförståelsedel, en läsförståelsedel, en skrivdel och en muntlig del. Men det kändes bra, och nu var det bara att vänta på provresultaten som skulle komma ett par veckor senare. När de kom var jag lyckligare än på länge - jag hade blivit godkänd!!!”

Nu var det januari och jag hade bevis på att jag kunde engelska. Det var dags att ansöka! Första steget i ansökningsprocessen var att dels skriva ett så kallat "personal statement", ungefär som ett personligt brev där man beskriver varför just en själv ska bli antagen, och dels att få en referens (exempelvis en gymnasielärare eller rektor) att skriva ett brev som berättar lite om personen som ansöker, och varför ett visst universitet ska låta just den personen plugga hos dem. Jag frågade en av mina bästa gymnasielärare om hen kunde skriva ett referensbrev åt mig. Det gjorde hen så gärna, vilket jag är evigt tacksam för. När breven var klara var det "bara" att fylla i alla mina personliga uppgifter, fylla i tidigare utbildning och bifoga betygsutdrag från gymnasiet på svenska och engelska (jag fick själv översätta alla kurser med hjälp av Skolverkets guide), fylla i arbetslivserfarenhet, bifoga de två breven, betala ansökningsavgiften och skicka in allt i UCAS ansökningsverktyg. Tjoho! Efter många om och men hade jag äntligen ansökt till fem olika program vid University of Edinburgh i Skottland. Nu var det bara att vänta. Igen.

I mars kom första beskedet. Jag hade inte kommit in på ett av programmen. Okej, synd, fyra chanser kvar. Då kom nästa besked. Nej. Nähä, tre kvar då. Kom igen, kom igen! Nej, tyvärr. Nej, vi är ledsna. Nej, vi beklagar. Nu var det april och jag hade fått veta att jag inte kommit in på något av de fem program jag ansökt till. Jag var hur ledsen och besviken som helst, även fast jag lovat mig själv att ansöka helt utan förhoppningar. Men man är ju bara människa. Jag visste att jag kunde ansöka igen, till ett program till, genom en funktion UCAS har som kallas "Extra", där man kan ansöka igen även efter sista ansökningsdatum. Man kommer då in om det finns plats. Jag ville absolut inte ansöka igen, och försökte istället lägga det hela bakom mig. Men det gnagde i mig, och så plötsligt en dag satt jag där igen, framför UCAS hemsida, lite förstrött bläddrande bland program som liknade de jag hade ansökt till vid University of Edinburgh. Jag visste att det universitetet är väldigt attraktivt. Hundratusentals personer söker dit varje år, och jag bestämde mig därför att inte begränsa mig utan istället inkludera alla universitet i Skottland. Det var då jag hittade University of the Highlands and Islands...

University of the Highlands and Islands finns på tretton olika platser i Skottland. De har colleges i bland annat Inverness, Moray, Argyll, Orkney, ja, till och med på Shetlandsöarna. Och, ja just det, i Perth! Jag bildgooglade alla olika platser och läste om dem på Wikipedia, och bara fastnade för Perth, helt enkelt. Det är något visst med den här lilla staden. Jag bestämde mig alltså för att ansöka till det fyraåriga programmet Environmental Science BSc (Hons) (Bachelor of Science med Honours degree) vid University of the Highlands and Islands, Perth College. Jag kunde använda samma personliga brev och allt, så nu gick det väldigt fort att ansöka. Och så följde ännu en period av väntan. Veckorna gick och gick, jag ansökte även till olika program på universitet runt om i Sverige, jag tog studenten, gick på bal, sommarjobbade på Volvo och glömde nästan bort Skottland helt. Men så plötsligt en dag i juli låg det där brevet i brevlådan. We are very happy to welcome you to University of the Highlands and Islands. Please read the following leaflet thoroughly. We look forward to seeing you in September. Jag hade blivit antagen!!!

Fortsättning följer...