Om att flytta till Skottland – Del 1: De första tankarna, antagningskrav och IELTS
Jag tänkte att det kunde vara kul att sammanfatta hela min resa från Sverige till Skottland, med start vid de första trevande tankarna jag hade men inte berättade om för någon, och hela vägen till min flytt, min första termin på uni och hur mitt liv ser ut nu. Det ska bli intressant även för mig själv att se tillbaka på. Jag tänker dela in berättelsen i tre inlägg. Let’s go! Här kommer del ett:
Jag har i princip alltid vetat att jag vill bo utanför Sveriges gränser under minst en period i mitt liv. Jag har aldrig dömt men heller aldrig förstått mig på människor som har chansen att upptäcka nya platser men ändå väljer att stanna på samma plats i hela sitt liv. För mig känns det som att jag behöver äventyr för att överleva. Och att kombinera ett äventyr i form av en utlandsflytt med universitetsplugg har alltid känts rimligt för mig. Två flugor i en smäll, liksom.
Om jag minns rätt var det i september 2014 som jag först började fundera på att plugga i Skottland. Att det blev just Skottland beror till största del på att man här, precis som i Sverige, inte själv behöver betala sina terminsavgifter. De betalas istället av SAAS (Student Awards Agency for Scotland), en skotsk statlig myndighet lik svenska CSN. (Detta gäller dock endast om man kommer från Skottland, ett annat EU- eller EEA-land än Storbritannien, eller Schweiz. Studenter från England och Wales inkluderas alltså inte, eftersom att reglerna där är annorlunda och studenter från Skottland som pluggar i England eller Wales måste betala terminsavgift. Rättvist tycker jag!) Skottland har, förutom att ha stor generositet när det kommer till fattiga studenter, även alltid lockat mig med sin vackra natur.
Det första jag gjorde när jag kom på att jag ville plugga vidare i Skottland var att fundera på vad jag ville plugga. Vad i hela friden skulle jag välja? Fristående kurser? Ett program? Och vad för ämnen eller inriktning? Jag började med att gå in på hemsidan till UCAS (Universities and Colleges Admissions Service), som är den brittiska motsvarigheten till antagning.se. Där kan man hitta alla kurser och program, både undergraduate (kandidat) och postgraduate (master/doktors) degrees på alla universitet i hela Storbritannien. I sökfunktionen fyllde jag i några ämnen som intresserade mig, valde undergraduate, international/EU students, full-time, och klickade på sök. Resultatet blev sida efter sida med program som alla hade något med ämnet miljö att göra. Till en början var jag väldigt sugen på att plugga i Edinburgh, och hittade fem program vid University of Edinburgh som verkade väldigt intressanta. Jag tog mig en titt på vad inträdeskraven var, och insåg att jag innan jag kunde söka skulle behöva göra ett prov i engelska som kunde bevisa att mina engelskkunskaper var över en viss nivå.
Provet jag var tvungen att göra heter IELTS (International English Language Testing System), och hålls i Sverige av Folkuniversitetet i Stockholm, Göteborg och Lund. När jag surfade in på folkuniversitetet.se hade det redan hunnit bli mitten av november, och den enda datumet jag kunde göra provet var den 13 december i Göteborg. Sagt och gjort bokade jag mig en natt på ett hostel i centrala Göteborg, och under de få veckor som följde råpluggade jag inför det prov man rekommenderas ta extrakurser i engelska och plugga ett helt år inför. Det var minst sagt nervöst att stå och vänta tillsammans med hundratals andra på provdagen, delas in i grupper, bli fotograferad och till sist få göra de olika delproven; en hörförståelsedel, en läsförståelsedel, en skrivdel och en muntlig del. Men det kändes bra, och nu var det bara att vänta på provresultaten som skulle komma ett par veckor senare. När de kom var jag lyckligare än på länge - jag hade blivit godkänd!!!
Fortsättning följer...