Aye braw ben*
Klockan 05.30 imorse drog mitt alarm igång och något motvilligt startade jag min dag. Jag och några nyfunna vänner (:-D) var ute hela natten och därför hade jag bara sovit ett par timmar på ett (förvånansvärt bekvämt) vardagsrumsgolv i någons lägenhet. Så tidigt tidigt, i gårkvällens kort-korta-kjol-och-crop-top-outfit och med smink utsmetat i ansiktet, tog jag min cykel och trampade hemåt. Efter en varm dusch + frulle begav jag mig till skolan och så hoppade jag och min nya klass in i universitetets minibuss och åkte mot Elgin och Moray College! Mitt uni här i Perth är en del av University of the Highlands and Islands som finns på flera platser i Skottland, och nu skulle vi 1) få träffa våra andra klassisar och 2) besöka en bigård (!).

Det blev en äkta road trip, kan man lugnt säga. Det tog tre timmar att ta sig dit, enkel resa. Vi alla sov mest hela vägen (utom chauffören så klart), men all vaken tid ägnades åt att beundra Skottlands helt fantastiskt underbart vackra vyer (jag menar bara titta på bergen i bakgrunden!!! *insert heart-eyed emoji here*). Kanske var det mest jag som beundrade, då alla de andra i min klass är härifrån. Under min sista tid hemma i Sverige försökte jag verkligen att uppskatta sådant som annars så lätt blir vardagsmat som tas för given, som en solnedgång vid sjön eller att kunna gå upp i skogen bakom huset och plocka flera liter blåbär. Jag lovar att jag varje dag ska göra mitt bästa att uppskatta allt här i Skottland och inte låta allt det magiska bli vanligt.

Det blev en äkta road trip, kan man lugnt säga. Det tog tre timmar att ta sig dit, enkel resa. Vi alla sov mest hela vägen (utom chauffören så klart), men all vaken tid ägnades åt att beundra Skottlands helt fantastiskt underbart vackra vyer (jag menar bara titta på bergen i bakgrunden!!! *insert heart-eyed emoji here*). Kanske var det mest jag som beundrade, då alla de andra i min klass är härifrån. Under min sista tid hemma i Sverige försökte jag verkligen att uppskatta sådant som annars så lätt blir vardagsmat som tas för given, som en solnedgång vid sjön eller att kunna gå upp i skogen bakom huset och plocka flera liter blåbär. Jag lovar att jag varje dag ska göra mitt bästa att uppskatta allt här i Skottland och inte låta allt det magiska bli vanligt.

Vi har det bra, vi här bak i bilen!

Hur kan det ens vara möjligt att vänja sig vid det här?

Nej. Nej, det går ju inte!

Väl framme på Moray College fick vi först en loo-break (mycket efterlängtat). Sedan följde en kort introduktion av programmet och dess innehåll, alla studenter och lärare fick presentera sig, diverse frågor besvarades och helt plötsligt var det lunch time. En sandwich, tuna på "brown" bread (det som britterna kallar mörkt bröd är bara vitt bröd med några få bruna prickar av fullkorn i. Ska det vara så svårt att fixa fram lite äkta finskt rågbröd, va?). Efter lunch åkte vi till en bigård i närheten, som en del av introduktionen. Det var mycket intressant. Med sin förmåga att pollinera träd, blommor och andra växter är bin i princip den viktigaste delen i hela jordens ekosystem. Utrotas bina överlever inte vi heller särskilt länge. Det är ganska enkelt egentligen, inga bin - inga växter - inget frukt och grönt och framför allt - inget syre. De små bina måste vi med andra ord vara rädda om!
*Yes beautiful mountain. Skottländsk slang :-)
Du gjorde alltså en liten walk of shame fast på cykeln haha 😂