Det här är jag för ganska så exakt ett år sedan. Tänk att jag vid den tiden var helt ovetande om hur mitt liv skulle se ut om ett år! Det är så galet att hela ens värld kan vändas upp och ner och ut och in på ett år, eller en dag, eller en sekund... Jag har bott i Skottland i över en månad nu. Tänk att jag för en månad sedan inte kände en kotte här och nu har så många nya bra personer i mitt liv. Vad jag försöker säga är att man oroar sig över så himla mycket, och det är inte konstigt, man är ju bara människa. Men jag tror att det är viktigt att ibland ta ett steg tillbaka, zooma ut, och försöka se helheten. Saker löser sig, det har löst sig förr och det kommer att lösa sig igen. Jag vet att jag imorgon, eller om en vecka, en månad eller ett år kommer att skratta åt det jag oroar mig för idag. Det går inte att se in i framtiden, man kan inte veta hur saker kommer att vara imorgon. Det enda man kan vara helt säker på är att förändring kommer att ske, till det bättre eller till det sämre. Så varför vänta? Den bästa tiden är nu. Bara gör. Det är okej att vara rädd. Orosmolnen kommer att skingra sig på vägen.