Under den tid jag bott här i Skottland har jag lagt märke till en del saker som är annorlunda jämfört med hur det är i Sverige. Det kan vara både små och stora och bra och dåliga saker. Jag ska nu lista några av dem.

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – MINUS – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

 

Skottland (Storbritannien) är väldigt konservativt. Innan jag kom hit föreställde jag mig alltid att landet var mer modernt, eftersom det i allmänhet är ett sådant populärt turistmål. Så är dock inte fallet. Det är svårt att förklara, men ett lite småtöntigt och ganska irrelevant exempel här där jag bor är att de inte har busskort av plast som i Sverige, med cool, high-tech touchfunktion och allt. De har endast pappersbiljetter. Du kan köpa en årsbiljett, men även den är av papper och du måste alltså hålla reda på ett litet skrynkligt kvitto i ett helt år. En liten grej egentligen, men så himla konstigt tycker jag...? En annan grej jag märkt är att det på flera ställen endast går att betala kontant. De vill ofta att saker ska vara som det alltid har varit, liksom. (Så klart är större städer som typ London mer utvecklat. Detta exempel gäller Perth, som är mycket större än min pyttelilla hemstad i Sverige, men ändå på många sätt längre bakåt i tiden, om ni förstår vad jag menar.)

 

Det finns inget mörkt bröd. Detta är en av de saker som har gjort mig mest frustrerad sedan jag kom hit. Jag har sökt igenom varenda brödhylla i mataffärernas brödavdelningar, men icke. De äter tydligen inte mörkt bröd i Storbritannien!? Jag har nämnt tidigare att det de här kallar "brown bread" i själva verket är vitt bröd med lite bruna prickar i. Saknar mitt finska rågbröd oerhört mycket. Det blir att fylla resväskan med några påsar när jag åker tillbaka hit efter min resa till Sverige i jul. :-)

 

+ + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + PLUS + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + +

 

Alla människor är fantastiskt vänliga. Tänk dig det här scenariot: du står på en busshållsplats tillsammans med ett antal främlingar. Istället för att se till att stå minst en meter ifrån alla andra med näsan i sina smartphones pratar folk med varandra, med dig. CHOCK. Om du står och studerar busstidtabellen kan någon fråga "Are you alright? Where are you going? Can I help you?". Om du irrar runt på någon gata och ser borttappad ut är det ofta någon som frågar om du har tappat bort dig och behöver vägvisning. Även om du är helt på banan med vart du ska och inte det minsta förvirrad så kan någon ändå komma fram och småprata med dig, bara för att liksom. Det är helt tvärtemot hur det är i Sverige, och jag gillar det verkligen.

 

Människor accepterar varandra i större utsträckning. Sedan jag kom hit har jag fått uppfattningen att folk är mer öppna och välkomnande när det kommer till saker som i världen ofta anses vara "annorlunda", som exempelvis icke-hetero sexualiteter, än vad de är i Sverige, i varje fall där jag kommer ifrån. Jag har alltid haft uppfattningen att acceptans i allmänhet är bredare i större städer än mindre, helt enkelt för att det finns fler människor per kvadratkilometer och att folk vågar sticka ut ur mängden. I småstäder förekommer ofta en alla-känner-alla-situation, vilket kan göra det svårare att vara "annorlunda" jämfört med i en storstad där du kan gå omkring i timmar utan att träffa på en enda person du känner. Jag har alltid älskat storstäder just därför – man är fri. Ingen känner dig eller bryr sig om vem du är eller hur du väljer att framställa dig själv. Perth är som sagt större än min hemstad, men ändå en relativt liten stad om man jämför med andra städer i Skottland eller Storbritannien i stort. Kanske är det alltså en skillnad mellan Storbritannien och Sverige? Jag vet inte, detta är bara en observation jag gjort. Hänger ni med, lite iallafall? Usch vad rörigt detta blev, inser jag nu. Skyller på att klockan är över ett på natten och att min hjärna är slutkörd efter massa plugg. Det är hur som helst självklart helt underbart att alla människor accepteras för den de är!

 

Alkohol säljs i vanliga mataffärer. Både bra och dåligt, antar jag. Men mest bra. :-) (Mamma och pappa, ni kan ignorera denna punkt ;-))

 

Det mesta är billigare. Jag är lite osäker på detta då vissa säger att Storbritannien är dyrt, men jag uppfattar det som att priserna på mat och sådant är ungefär samma som i Sverige, medan kläder och annat är billigare. Som sagt var mitt besök hos frisören markant billigare än vad det brukar vara i Sverige. Cirka 800 kronor här jämfört med runt 1200 kronor i Sverige (hade samma längd på håret båda gångerna och gjorde samma sak med det).